HVARJE konstnär har sitt lifs saga.
Den nu femtiårige arkitekten MARTIN NYROP var på åttiotalet en rätt okänd man inom vår konstnärsvärld; inom vissa begränsade kretsar visste man nog, att han var en skicklig" och talangfull man, men lifvet hade ännu icke erbjudit honom någon större uppgift, genom hvars lösning han fått tillfälle att slå sig igenom. Då fick kommittén för den stora nordiska konstutställningen år 1888 den lyckliga tanken att vända sig till honom för att få ritningar till utställningsbyggnaderna, först och främst den stora hufvudbyggnaden, samt för att öfvervaka uppförandet af densamma. Då medlen voro begränsade, fick Nyrop den geniala idén att använda trä som hufvudmaterial i byggnaderna, och såväl genom de starka konstruktionerna - hvilka trots allt motstånd och all misstro höllo profvet -, som genom det rika dekorativa användandet af färg skapade han ett verk, som icke blott väckte allas beundran utan också blef en förebild för åtskilliga senare utställningar.
Men trä är ett förgängligt material, och en utställning är ett ögonblicksverk, som lefver den ena dagen och försvinner den andra; Nyrops utställningsbyggnad rönte samma öde som alla dylika pläga röna. Platsen var dyrbar och skulle användas för andra ändamål, och den stolta byggnaden blef jämnad med jorden.
Men en ny fågel Fenix uppsteg ur askan.
Efter upprepade täflingar med ritningar till uppförande af Köpenhamns nya rådhus segrade Nyrop - återigen i trots af mycket motstånd.
Och det sagolika skedde: på samma plats, där hans ungdoms stora arbete stått, där reste sig nu ett tiotal år senare hans lifs betydelsefulla mandomsverk.

BAKFASADEN MOT BRANDSTATIONEN.

Sveriges störste nu lefvande arkitekt, professor I. G. CLASON, har i ett enskildt bref till en af sina vänner i Danmark skrifvit, att Nyrops rådhus är det mest monumentala byggnadsverk som på nere århundraden uppförts i Norden, och vi här hemma, både arkitekter och lekmän, äro stolta och glada öfver, att det är vår hufvudstad som fått äran att äga ett så beundransvärdt konstverk.
Och vår glädje är så mycket större, som vi se med huru förvånande små medel konstnären förstått att skapa sitt verk.
Det nya rådhuset i Hamburg, som knappt är så stort som Köpenhamns,, har kostat fyra gånger så mycket och kan icke i konstnärligt hänseende på långt när mäta sig med detta.
Det är öfver hufvud ett misstag att tro, att det i byggnadskonsten först och främst är af vikt att använda dyrbart material. Är materialet blott tillräckligt hållbart för att motstå tidens och väderlekens inverkan, så adlas det genom den konstnärliga form, som arkitekten gifver detsamma.

SODRA SIDOFASADEN MED DUFTORNET.

Köpenhamns rådhus är således uppfördt af ganska billiga materialier, hufvudbeståndsdelen är rödt tegel med sockel af granit och dekorativa detaljer i bränd lera och kalksten. Det som på åskådaren gör ett öfverväldigande intryck, det är först och främst de stora harmoniska linjerna, de väl afvägda portionerna emellan fönster- och dörröppningar och murytor och hela den måleriska konstruktionen med spiror, tinnar och gaflar i brokig och dock konstnärligt behärskad blandning. Kommer man byggnaden närmare, upptäcker man emellertid en rikedom af detaljer, som väcka den högsta beundran. Nyrop har här utvecklat en enastående fantasi, hvarje särskildt fält - som tyckes utgöra en slät yta - äger en mångfaldig variation af olika motiv. Kalksten och formtegel omväxla i behagfulla mönster, ingen upprepning äger rum, utan ögat mötes öfverallt af nya element, och en diskret användning af glimmande guld här och där bringar lif och feststämning i det hela.
Rådhuset ligger, som bekant, vid den västra infarten till Köpenhamn; två mäktiga granitpelare - monoliter -, krönta med lurblåsare i brons, skola utmärka denna infart från förstaden till den gamla staden, och ett torg af samma storlek som Kongens Nytorv skall bilda förgrunden till rådhuset, så att byggnaden skall kunna te sig fritt utan att tyngas af alltför nära omgifningar. Man stiger uppför en monumental trappanläggning och kommer in i vestibulen, från hvilken breda trappor åt båda sidor föra till de otaliga ämbetslokalerna. Från vestibulen träder man ut på den öfvertäckta gården, som ter sig mäktig och pompös - täckt af ett glastak och på alla sidor begränsad af dekorativa väggar med fönster, altaner, pelare och brokiga mosaiker. Denna täckta gård är afsedd till att användas vid festliga tillfällen, då Köpenhamns kommun inbjuder som gäster stadens borgare eller främlingar.

HUFVUDFASADEN.

I hufvuclfasaden finnes bland annat den praktfulla festsalen, som i storlek öfvergår de flesta salar af samma slag, t. ex. dem i Wiens och Paris' rådhus.
I mellanbyggnaden, som skiljer den täckta gården från den öppna, inrymmes bland annat borgarrepresentationens sal, och i de tre flyglar, som omgifva den öppna gården med dess springbrunn och dess gröna träd, finnas lokaler för alla de olika byråer, som sortera under magistraten. Ofverallt sträcka sig utmed lokalerna loggialiknande korridorer med breda ljusöppningar.
Öfver den nordöstra fasaden höjer sig det mäktiga tornet mer än 350 fot öfver det normala vattenståndet - byggnadens murtinnar resa sig cirka 200 fot öfver detsamma -, och -tornet med sin slanka kopparspira är med afseende på läget så sinnrikt beräknadt, att det, sedt från en hel mängd skilda gatulinjer, på ett i ögonen fallande sätt gör sig gällande som ett slags slutpunkt.
I fråga om ordnandet af terrängen omkring rådhuset ha ännu inga slutliga bestämmelser träffats, men arkitekten har framlagt ett utkast med trappor, trädgårdsanläggningar, paviljonger och gallerverk, som är så väl beräknadt och så smakfullt, att man får hoppas det också kommer till utförande.

DUFTORNET.

Ett byggnadsverk af det omfång som Köpenhamns rådhus har ju det goda med sig, att det sätter en otalig mängd människor i verksamhet. En skara unga arkitekter har arbetat på mästarens arkitektbyrå; arkitekt EMIL JÖRGENSEN har varit honom en utmärkt konduktör och medhjälpare, och de två förträffliga byggmästarne, C. LICHT och N. O. MYNSTER, ha vid byggnadens uppförande visat, huru högt i detta ögonblick det danska handtverket står, och dessutom hur detta byggnadsverk gifvit en hel rad konstnärer och konsthandtverkare tillfälle att visa sin skicklighet. Här må först och främst nämnas bildhuggaren BUNDGAARD, som efter Nyrops skisser och efter egna kompositioner har modellerat och delvis själf i granit uthuggit den rikedom af ornament och dekorativa figurer, som rundt om pryda byggnaden. Det har roat de båda samarbetande konstnärerna att genom lustiga och karaktäristiska infall symbolisera hvarje del af byggnaden i enlighet med dess bestämmelse. Två väldiga isbjörnar kröna hufvudfasaden, smärta väpnare stå vid hörnen under den baldakin, som vänder sig ut mot brandstationen, fantastiska basilisker, hvalrossar och andra märkliga varelser vrida och slingra sig ångs trappor och bänkar, hafsmän, tomtar och allehanda mänskliga och djuriska fantasividunder sticka fram på de egendomligaste ställen. Och rundt omkring på byggnaden finnas anbragta en serie dekorativa hufvud: porträtt af konstnärer, vetenskapsmän och förtjänta män af stadens råd.

DEN ÖPPNA GARDEN.

Vi danskar äro i allting, således också i var arkitektur, jämnare och mera borgerliga än svenskarna: vi ha icke det sinne för att utveckla' prakt, som röjer sig i vårt naboland. Vår arkitektur är enklare och mera blygsam, materialierna äro mindre präktiga och kostbara, det yttre mindre pompöst och bedårande, men jag tror, att vi, utan att vara anspråksfulla, kunna våga säga, att vi äga en fullt så behärskad och kultiverad smak.
Nyrops rådhus är som en sinnebild af dansk byggnadskonst vid .århundradets slut. Köpenhamns gamla rådhus, som nu är bort emot 100 år gammalt och är ett duktigt och monumentalt verk, är ett utmärkt exempel på sin periods antikiserande smakriktning; Köpenhamns I nya rådhus kan betecknas som en symbol för den moderna rationalistiska arkitekturriktning, kring hvars fana i den dag som är de flesta begåfvade unga danska arkitekter flockat sig.

DEN TÄCKTA GARDEN.

Københavns Biblioteker - Krystalgade 15 - 1172 København K - Tlf: 3366 3000 - Mail: bibliotek@kff.kk.dk
Borgerservice - Tlf: 3366 3366
Spørg biblioteket