Henter beholdningsoplysninger.
Detaljer om materialet
Type
Cd (musik)
Format
1 cd, hybrid SACD, 1 kommentarbilag
Genre
klaver solo
Emneord
Klassemærke
78.53
Bidragsydere
Indhold
Gnossienne nr. 1Gnossienne nr. 2Gnossienne nr. 3Gnossienne nr. 4Gnossienne nr. 5Gnossienne nr. 6Gnossienne nr. 7Le PicadillyChapitres tournés en tous sensCelle qui parle tropLe porteur de grosses pierresRegrets des enfermésAvant-dernières penséesIdylleAubadeMéditationCroquis et agaceries d'un gros bonhomme en boisTyrolienne turqueDanse maigreEspañañaSonatine bureaucratiquePoudre d'orEmbryons desséchésd'Holothuried'Edriophthalmade PodophthalmaDescriptions automatiquesSur un vaisseauSur une lanterneSur un casqueHeures séculaires et instantanéesObstacles venimeuxCrépuscule matinalAffolements granitiquesPrélude en tapisserieLes trois valses distinguées du précieux dégoûtéSa tailleSon binocleSes jambesJe te veuxGymnopédie nr. 1Gymnopédie nr. 2Gymnopédie nr. 3
Beskrivelse
Indspillet i Tokyo 2015
Forlag
BIS Records
Målgruppe
voksenmaterialer
Anmeldelser
BBC music magazine, 2016 September
"In this utterly delightful disc Ogawa manages to convey not only Satie's quirkiness, but his honesty ... Ogawa does use the sustaining pedal, but sparingly. She also, as we know, has a fine technique ... The choice of a clean, crisp 1890 Erard is excellent for this music, and it's very good news that this disc is Volume 1 in a collection of all Satie's solo piano music"
Opus, 2016, nr. 70
"Inramningen är de första och sista styckena, Gnossienner och Gymnopédier, alltså det som Satie är mest känd för ... Men ramen, framförd av Noriko Ogawa, är föga upphetsande, jag menar inspirerande. Det finns en poetisk dimension i dessa kända stycken som jag inte hör något alls av. De spelas formellt och fyrkantigt, trots tretakten"
The gramophone, 2016 August
"Neither of these two new releases quite nails those bewitchingly eccentric kinks as persuasively as existing contenders like Aldo Ciccolini, Claire Chevalier or Philip Corner ... The programming of Noriko Ogawa's first volume ... is certainly a draw ... But Ogawa too often carries on as if it's harmonic business as usual: her Gymnopédies have a slight air of triumphalism"